Jag fick känna på ett par infall av extrem panikångest häromdagen.
Det var länge, länge sedan jag råkade ut för det här senast. Jag har ångestproblematik men inte panikångest och jag har mina Sobril mot det men dom bet inte på panikångesten.
Det är lite svårt att förklara för någon som aldrig har upplevt det själv.
Man kan väldigt generaliserat beskriva det som känslan av att man håller på att dö.
Det känns som att hjärtat stannar och du sakta börjar avlida.
Det låter inte alls kul men det är mycket värre än vad man kan tänka sig.
Det kom från ingenstans också, vilket var för mig rätt underligt.
Men nog om det.
Jag pratade med en gammal bekant för några veckor sedan och den här personen och jag har utbytt vissa tjänster när vi båda var aktiva missbrukare. Vi har hjälp varandra.
Jag pratade med honom och han är precis som jag med i ett Metadonprogram men nu hade han lite heroin på gång som han brukar lite då och då.
Han dribblar alltså metadonprogrammet och heroinet så att det aldrig kommer fram att han tagit återfall, vilket är väldigt enkelt om man bara vill.
Iallafall, han erbjöd sig att kunna ordna av detta otroliga heroin om jag var intresserad.
Jag sade då att jag inte var det, jag vill inte ta ett återfall men jag har, mest på kvällar/nätter så har jag börjat bli extremt drogsugen av någon anledning.
När jag sluter ögonen och lutar mig tillbaka så känner jag inte harmoni utan jag känner ett drag mot något starkt och ska jag sätta ett ansikte eller ord på den starka kraften så är det heroin.
Jag drömmer om heroin.
Det är enormt jobbigt i längden.
//MM
Det är inte värt det, visst du kan hålla på med det ett tag men det håller ju inte många veckor eller månader innan allt går åt helvete sen ligger man med en AT och är tillbaka på ruta ett igen. Om du tar jonk idag, vad har du för glädje av det imorgon? Att ta det får inte suget att försvinna, det kommer bara tillbaka med förnyad styrka för varje gång. När man väl tar det så märker man ganska snabbt att det inte var så kul som man hade fått för sig.
SvaraRaderaNej du har givetvis helt rätt i det du skriver.
SvaraRaderaIbland är det så uppenbart för alla än just sig själv. Och det här är väll ett sådant tillfälle, man väljer att inte se konsekvenserna utan tänker enbart på här och nu. Och så drar man på sig ett återfall i ren impulshandling.
Det är så det har gått för mig alla andra gånger jag har försökt sluta. Idag är det stabilare.
Tack för ditt meddelande. Det uppskattas!