Entry 117: Skador

Godmorgon
Jag drabbades av en släng av rätt kraftig paranoia häromdagen.

Jag trodde för ett tag att jag hade pajat nerverna i ena handen igen.
Alla känner väll igen känslan när man vaknar och har sovit i ett dåligt läge så man har tappat all kontroll över armen eller handen eller liknande.

Jag har drabbats av detta ett par gånger fast med droger inblandat.
Jag har tagit en rejäl dos heroin och noddat och legat över ena handen och tappade då kanske 70% rörelseförmåga i den handen.

Men det värsta hände för lite drygt 1½år sedan, nästan 2år.
Jag drack mycket GHB och använde mycket heroin då och jag hade en kontakt som jag köpte Ketamin av på stadig basis så det var en hel uppsättning "downer" droger - ketamin, heroin, ghb, benso.

Iallafall så drar jag i mig en kombination av dessa droger en kväll och jag slås helt och hållet ut och vaknar väll efter 40-50 när ketaminet gått ur och jag har då legat på
ett sådant sätt så nerverna i båda armarna och främst händerna är kaputt. fried circuits.

Jag kunde inte hålla ett glas, penna eller vad som helst med händerna på ett normalt sätt på 6 månader.
Det värsta var att läkarkåren visste inte vad dom kunde göra och jag trodde ju att skadorna var permanenta givetvis. Men som tur är så löste det sig.

Det jag vill komma till är att jag hade en liknande grej hända mig häromdagen.
Jag hade tagit mitt metadon och sobril och andra mediciner och jag var redan trött så jag somnade till och hade då haft ena armen i en dålig position så jag upplevde alla dom här symptomen igen och vart rejält nojig.

Som tur var har det nästan gått över nu och jag inte använde några andra droger som skulle ha förvärrat det.

Men jag har hört flera liknande historier om narkomaner som däckar i dåliga situationer och tom förlorar lämmar för man är så väck så kroppen vaknar inte av signalerna att något är fel.

Det är ingen dans på rosor längre när år av missbruk börjar sätta sina spår i en. Det jag främst är glad över är att jag inte drog på mig HIV.

Stay strong
//MM

Entry 116: Brist på

Godkväll kamrater
Ännu en gång har jag låtit den här sidan ta baksätet.
Jag har varit alldeles för upptagen med att leva det vanliga livet för att lägga energi här men det har förhoppningsvis vänt nu.

Har en nära familjemedlem som inte riktigt har hälsan i behåll just nu så mina tankar går ut till denna älskade person.

Jag blev nekad sjukersättning från försäkringskassan efter att ha velat fram och tillbaka i många många månader. För att summera det så säger dom i sitt utlåtande att mina hinder inte är hinder nog att få sjukersättning över.

Jag kommer inte gå in på djupet vad jag tycker om försäkringskassan i det här inlägget men dom har inte riktigt bra koll på saker och ting och verkar tro både det ena och andra och vägra inse vissa saker.
Det har varit mycket skit kring FK och jag förstår vart all kritik kommer ifrån.

I mitt fall spelar det inte så stor roll just nu, jag får leva vidare på min existens minimuminkomst och hoppas på det bästa att jag en dag i framtiden kommer kunna arbeta med något som ligger mig varmt om hjärtat. Men det är mer en dröm än något annat.

Ha en bra helg
//MM

Entry 115: Long time

Det är nytt år, nytt år och nya drömmar med nya insikter.

Det var ett tag sedan jag rörde den här bloggen eller journalen.
Jag antar att jag tappade lusten att dokumentera. En självbiografi skriver sig själv men det här är ingen självbiografi utan jag ställer mig frågandes till mina val och för någon typ av inre diskussion varför jag gör dom sakerna jag gör och väljer dom valen jag väljer.

Jag kritiserar mig själv och försöker lära mig av mina misstag.
Det är inte alltid så lätt att kunna inse sina brister, endel kommer gå igenom livet utan att bemästra tekniken över huvudtaget.

Vad har hänt sedan sist då.

Metadonprogrammet går bra, jag har fått tagit hem större mängder med doser över jul och nyår vilket har varit både ett test och ett bevis på min hängivenhet.
Det var för mig ett test att se om jag klarar av att ha så mycket metadon till hands för det är lätt för en narkoman att bli sugen och ta den enkla vägen och hitta en ursäkt och sedan tända på igen.

Men jag varken krängde iväg några pavor metadon eller drog i mig 2-3 dagars doser av metta i ett svep. Niet niet jag tog dom som ordinerat. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är sugen från och till för det är jag absolut!
Men jag är för rädd att tappa fotfästet och tillslut få kicken från programmet och då vet jag att jag kommer tända på igen där jag lämnade av när jag åkte in till akuten den där dagen för 1½ år sedan.

Jag har kommit alldeles för långt för att slänga bort alltihop. Det skulle säkert gå gallant att ta ett par återfall men jag vet med all säkerhet idag att jag skulle aldrig klara av det i det långa loppet. Det här opioidberoendet är alldeles för kraftfullt, varken jag, min familj, läkarkåren, polisen eller psykvården kan hantera det om det väl bryter ut igen.

Jag fick en sista chans att bli clean när jag åkte in till akuten i akut skick.
Ännu en sådan chans finns inte att få för mig.
Det är något som jag idag har insätt men jag måste påminna mig själv om det i omgångar för om jag skulle glömma bort det eller få ett ännu större ego så skulle det gå väldigt fel i slutändan.


För första gången har jag ett nyårslöfte.
Jag är cola beroende, och nej jag menar inte kokainberoende även om jag gillar kokain också men det är Coca Cola jag syftar på.

Jag har alltid haft en vana när jag inte dricker alkohol så brukar jag byta ut spriten mot cola eller pepsi.
Det är rätt så vanligt bland narkomaner och alkoholister men nu ska jag sluta med detta.
Ingen cola eller liknande på vardagar.
Antagligen kommer jag rasa i vikt av det här beslutet, väger idag runt 105kg så att tappa ett par kilon vore enbart positivt!

Då säger vi så. Ta hand om era nära och kära och era löften om ni har givit några nya inför det nya året.
Jag kommer resumera det gångna året i ett nytt inlägg här snarast.
//MM