Entry 82: Pengar och frivården

Varför har jag pengar och frivården i samma mening vet jag inte.
Saken är den att jag inte alls kom överens med min övervakare, eller kom överens är fel ordval - vi hade inget gemensamt och samtidigt har jag ingen större lust att sitta och fika med någon jag inte känner och låtsas prata om intressanta saker.

Vore jag påtänd och grann så hade jag inte brytt mig för fem öre, men då jag är nykter nuförtiden så är vissa saker helt enkelt jävligt jobbiga till och från.

Jag är ju tvingad till att träffa min övervakare varannan vecka eller så, det blir så påtryckt så det blir bara konstigt att sitta där.
Jag vet inte riktigt hur frivården ser på att låta mig välja någon som jag känner att ha som övervakare.. jag vet att det har gått förr iallafall - med vissa restriktioner.

Vi får se.

Har inget mer att skriva just nu.

//MM

Entry 81: Take home & att åka kommunalt

Jag fick idag beviljat ännu en dag då jag får ta med mig medicin hem så jag slipper gå till kliniken.
Så imorgon(idag onsdag) så slipper jag åka iväg, jag har en flaska metadon ståendes samt ett par apodospåsar Sobril.

Jag fick för ett bra tag sedan tipset att sluta ta mina Lergigan samtidigt som Metadonet då Lergigan(Promethazin) skulle förstöra effekten något.
Jag har alltid sätt på Lergigan (och alla andra antihistaminer) som en väldigt lätt "opioid potentierare", som bensodiazepiner eller barbiturater fast i mycket, mycket lättare form.

Men börjar man fundera kring vad antihistaminer gör, dom motverkar histminfrisättningar i kroppen och opioider frisätter histamin, det är därför man börjar klia och stickas av opioider.
För dom flesta (mig inräknat) tar man helt väck dessa "bieffekter" så känns det som att opioiden fungerar lite sämre än vanligt.
'
Det är en anledning till att avstå antihistaminer, men det är inte hela historian, jag har läst någonstans att Promethazin ska motverka upptaget av Metadon.
Och det är just den anledningen som ska vara huvudanledningen till att inte använda Lergigan tillsammans med Metadon.

Jag kan dock inte svära upp och ner att det verkligen ligger till så.. det är något jag måste ta reda på mycket mera information om.
Iallafall så har jag avstått från att använda mina Lergigan i ett par månader nu måste det vara.
Och idag vid 1800 slängde jag i mig 2st 25mg Lergigan, jag tänkte vafan jag har kännt mig så jävla omotiverad till allt på senare tid så allt för att kunna pressa ut lite extra ur Metadonet och några mängder benso eller barbiturater har jag inte tillgång till förrutom mina Sobril. Och även om jag hade det så vetifan om jag hade tagit.. jag vet inte.

Men, lergiganen verkar ha fungerat rätt bra. Vart något mer harmonisk och är fortfarande lite mer harmonisk än igår eller imorse.
Nu tog jag ju Lergiganen ca 5h efter Metadondosen så kroppen hade god tid på sig att ta upp Metadonet så jag tror inte det påverkade det negativt, snarare positivt som en lite boost då båda verkar sederande.

Jag tror grejen är att inte knapra en massa antihistaminer hela dagarna långa för då kan upptaget av Metadon störas. (Återigen jag ska forska mer om detta så jag inte sitter och ljuger och ger missinformation)

Har ni några synpunkter på Lergigan(Promethazine) och Metadon (eller opioider generellt) så skriv gärna eller kontakta mig på annat sätt.
Och du som gav mig tipset får gärna också skriva och kanske ge lite info varför man ska avstå.

Vi avslutar där för idag.
Idag har vart en bättre dag.

Ja visst ja, jag var tvungen att åka kommunalt idag hem då jag inte hade någon skjuts eller annat färdmedel. Jag kan börja med att säga att jag har åkt Mycket kommunalt i mina dagar då jag inte (lagligt sätt) får köra bil. Vilket å andra sidan sällan har hindrat mig från att sätta mig bakom ratten.
Jag är inte per automatik en dålig bilförare bara för att staten och samhället kräver ett körkort -
som jag ej har i min ägo eller ens på papper.

Dom kan köra upp sina papper, jag kör när jag känner för det och jag har varken torskat för det eller varit med om en enda olycka under.. 10år.
Skit i det det är en annan diskussion.

Jag åkte kommunalt hem och bussen var, smockfull! resenärer (jag inräknat) fick stå upp för det fanns inga platser kvar. Det är sånt som får mitt blodtryck att gå i taket. Varmt, ont i ryggen och en hög med pubertala ungdomar som har vart i skolan.. det tär på den gamla nerven ibland.

Individer som anser sig vara för "fina" för att åka kommunalt är patetiska stolpskott som gärna kan få återgå till sina inavlade liv.
Det positiva i det är att jag slipper se idioterna när jag väl åker kommunalt.

Förstå mig rätt, jag föredrar helt klart att åka motorcykel, bil eller tom vanlig cykel(bara det är rimliga avstånd) framför en svettig buss  men jag anser mig inte vara för "fin i kanten" för kommunalt.

//MM

Entry 80: All tid i världen..

Det var ett par dagar sedan jag updaterade här, jag vet.
Jag har varit upptagen med annat, där ljög jag, jag har inte varit upptagen alls utan bara jävligt slö och inte orkat updatera.

Jag vet inte, det känns som att jag går och väntar på att något ska hända för som det är nu så händer det inte ett jävla något. Jag har väntat på besked från försäkringskassan i drygt 3 månader hur det blir med mina pengar. Och utan pengar kan jag inte göra några planer, alls.

Metadonprogrammet går bra, jag väntar på en doshöjning men det kan det inte bli talan om innan jag har träffat min beroendeläkare vilket jag ska göra i början på nästa månad.

Jag vet inte, jag antar att jag är så jävla utråkad bara. Det händer absolut ingenting som stimulerar mig känns det som. Ibland tänker jag tillbaka på tiden i missbruket, det fanns aldrig sånna här perioder då. Aldrig.

Jag vet inte hur jag ska klara av att leva såhär understimulerad.. jag måste göra nått åt det och det snart för annars känns det som att det kvittar och man lika gärna kan börja skjtua heroin igen för att få utlopp.

Och det är ju ingenting jag innerst inne vill göra.
Hoppas ni mår bra.

peace
//MM

Entry 79: Dag 9

Kamrater

Venlafaxinet är jag nog mer eller mindre av med vid det här laget.
Visst jag sover fortfarande lite halrisigt, vaknar upp 3-4gånger per natt men utöver det så har allt annat lagt sig. Jävlar vad skönt att bli av med den här medicinen!

- Rekomenderar er alla som går på någon SSRI/SNRI och som känner att medicinen har hjälpt och att ni har behandlat eran depression eller ångest eller vilken anledning ni nu har till att äta medicinen i fråga.
Jag rekomenderar er alla att våga ta steget och sluta med medicinen, det är oerhört givande, man får tillbaka känslor som man inte hade en aning om att man hade. På ett positivt sätt!

Nog om det nu, känns som att jag har tjatat nog om Venlafaxinet för ett tag.
Vill någon ha råd angående SSRI/SNRI så går det bra att skicka ett meddelande/kommentar eller ett email som vanligt.

Venlafaxinet var en krycka ett tag men till slut vart det bara ett hinder. Det hindrade Metadonet att fungera till 100% och det var den största anledningen till varför jag ville bli av med skiten.

Lite privata problem har uppkommit så missar jag en dag så är det för att jag har fullt upp med situationen så jag har inte hunnit.
Det är ju ändå för min egen skull jag skriver här, för journal inför framtiden och dom planer jag har.
Men jag kommer updatera som vanligt.

Med det sagt, ta hand om er och era nära!
//MM

Entry 78: Dag 8

Goddag,
Jag missade att rapportera en dag. Jag glömde helt enkelt bort det.
Dom vaga symptom jag hade börjar sakta försvinna nu, jag sov något bättre inatt även om jag fortfarande vaknar upp svettig och känner mig helt utmattad.

Ångesten är i princip borta, eller ja den ångest jag fick från abstinensen av detta preparat.

Känns förjävligt skönt att känna hur kroppen gör sig av med skiten. Känslorna och med det topparna och dalarna börjar titta fram mer och mer.
Den största skillnad jag har märkt hittils är musiken, jag börjar lyssna mer och mer på musik som jag alltid gör när jag inte är nerdrogad med droger.

Jag kan inte förklara det riktigt bra ännu men det kommer.

En annan sak som jag kom på mig själv med igår, mitt alkoholsug har tydligen väkts till liv igen..
Jag vet inte vad jag ska göra med det, jag har ju aldrig sagt att jag ska vara nykter hela livet utan jag är bara på ett långt uppehåll - 1år och 4-5månader.
Jaja vi får se hur det blir med det, min närmaste kamrat och vapendragare som jag tenderar att börja umgås med och supa när jag kommer in i dom här perioderna håller sig nykter nu pga Hepatit C behandling så det är en bra sak för mig. Så jag inte kommer in i det här varje dag krökandet igen.

Mitt Metadonprogram kan även sparka ut mig om dom misstänker alkoholmissbruk. Jag vet ett par som har fått problem i Subutex och Metadonprogrammen pga alkohol så det händer.

Vi får se, jag sitter nu och väntar på att klockan ska bli 1400 då ska jag åka till metadonprogrammet och hämta min dos.
Peace
//MM

Entry 77: Dag 6

Ångesten har släppt idag, det känns inte som att jag bär 200kg på ryggen och som att livet ska försvinna imorgon. Den generella ångesten har dragit sig tillbaka.

Men jag är fortfarande trött så in i helvete, jag sover dåligt som fan på nätterna. Vaknar upp stup i ett och drömmer bizarra drömmar. Det tär lite på en efter 1 vecka utan någon bra sömn.

Jag har inget mer att rapportera för tillfället. Peace.
//MM

Entry 76: Dag 5

Ok, jag ska förklara det så enkelt som möjligt.
Dom senaste 2 dagarna har jag vaknat upp med en ångest och orkeslöshet som är väldigt lik den man får när man vaknar upp bakfull.
Den där alkoholångesten (man behöver inte ha betett sig som ett svin, den där ångesten som tenderar att finnas där bara) som man har när man vaknar upp samt den totala orkeslösheten. Att gå ner till pizzerian eller affären är ett projekt i sig.
Ja ni vet vad jag menar tror jag.

Uppenbarligen är det Venlafaxinabstinenssymptom. Dom första 1-2-3 dagarna var helt lugna men dag 4 och idag har jag dessa symptom. Inatt upplevde jag också någon form av eletriska stötar i huvudet som bedövade kroppen på ett mycket märkligt sätt och jag antar att det är dom ökända stötarna endel drabbas av vid SSRI och SNRI abstinens.

Och jag sover väldigt dåligt, drömmer konstiga drömmar som väcker upp mig hela tiden dränkt i svett.

När jag har vaknat till lite så tar jag min 20ml á 100 milligram snaps av Metadon samt 10-20mg Sobril och efter ca 1h har Sobrilen börjat hjälpa en aning och efter 2-3h har Metadonet börjat fungera och efter det är det rätt så lugnt.
Jag har det absolut lättare än många andra som tänder av från SSRI/SNRI utan några andra mediciner, mitt Metadon och Sobril är uppenbarligen en STOR fördel.
Men jag vägrar börja med Venlafaxinet igen, jag har faktiskt en halv ask med 75mg Venlafaxine kvar. Jag ska kasta skiten.

Och som sagt att gnälla över det här vore ett hån mot dom som verkligen går igenom en jobbig period för det här är väldigt milda symptom i min bok då jag är van vid grava heroin och bensodiazepin abstinenser.

Nu ska jag laga mer tacos.
Hadetbra.
//MM

Entry 75: Dag 4

Dag 4, eller snart om 55minuter är det officiellt den 14e.
Idag har jag haft förhöjd ångest och jag har varit trött så in i helvete, jag har säkert sovit 11-12h från inatt och ett par timmar här och där på dagen men jag är fortfarande lika jävla trött när jag vaknat.
Det är inte så att jag har sovit för mycket för det har jag verkligen inte gjort inatt iaf.

Jag vet inte om det här är symptom från venlafaxinet, troligtvis är det så men det är verkligen inte kul. Det har förstört i princip hela helgen för jag har varit alldeles för trött för att göra något, klarade inte ens gå till affären.

Förjävligt att vara ångestladdad och trött men det gör mig bara mer inställd på att bli kvitt den här jävla medicinen Venlafaxin..
Att börja ta tabletterna igen pga överjävlig ångest eller vad det nu kan vara skulle kännas som ett stort nederlag ärligt talat så det vägrar jag göra. Det är ingenting mot opioidabstinens, verkligen inte ens i närheten.

Jag är mest förbannad för att det har förstört helgen. Jag kan vara ångestladdad och trött, jag bryr mig inte för just nu jag har ändå inga åtaganden jag måste göra.

Så är det och så blir det.
//MM

Entry 74: Dag 3, Venlafaxinfri.

Comrades

En helt och hållet ointressant fredag, lagade tacos och åt och har suttit vid datorn och kollat på youtube videor och kikat på ett par avsnitt ur Lockup dokumentärserien.
Jag vill gärna hitta en ny dokumentär, jag har sätt dom flesta dokumentärer som berör drogmissbruk.

Jag fascineras fortfarande över narkotikans inverkan på människor och hela den processen så jag tycker om att kolla på dessa dokumentärer.
Förstå mig rätt, jag befinner mig inte i något smekmånadsstadie och tycker narkotika är det roligaste på jorden. Det kan vi nog konstatera om du har läst mina inlägg att det gör jag inte.
Jag tycker bara om att arbeta med människor (och mig själv) som har missbruksproblematik.

Det finns en dokumentär som jag har läst lite om ett tag nu, den heter Union Square.
Jag har inte hittat den någonstans att hitta på nätet (jaja) och jag har inte heller fått kontakt med företaget bakom dokumentären. Jag var i kontakt med en person som påstod att den fanns att köpa på Apples Itunes men jag hittar den inte där så det kanske beror på att jag sitter i Sverige och han i USA och dom har olika listor, vad vet jag.

Om du som läser detta sitter och trycker på den eller vet vart man kan hitta den, skriv gärna så är jag skyldig dig en!

Vad beträffar Venlafaxinet så har jag inte direkt kännt några symptom. Det verkar som att jag tillhör den lyckliga skara som inte får dessa överjävliga abstinenssymptom.
Det är ärligt talat inte första gången, jag har kunnat använda Subutex eller Suboxone dagligen i 1år i sträck och slutat cold turkey utan att få några värre abstinenssymptom än förhöjd ångest.
Jag vet inte varför det är så, jag är sannerligen inte immun mot opioidabstinens det kan jag lova efter flertalet heroinabstinenser från helvetet som fortfarande är färska i minnet.

Jag minns vad för tv-program som gick på TVn ifrån min första heroinabstinens, jag minns vilka kläder jag hade på mig och hur vädret var. Det är lustigt, när man går igenom såpass starka och jobbiga perioder i livet så tenderar man att memorisera dom små detaljerna.

Ha en fin helg,
//MM

Entry 73: Så lätt

Jag satt och funderade över dom vägar jag tagit i livet.

Vad som ständigt dyker upp när jag går in i dom tankarna är hur lätt det kunde ha gått på andra sätt.
Jag menar hur lätt jag kunde sitta i fängelse idag, ännu ett litet snesteg så kunde jag idag sitta där.

Jag vet att det inte går att tänka sig när man lever ett "normalt" liv. Det är enklare för mig att verkligen kunna reflektera kring det för jag har ändå vart i kontakt med polis så pass mycket i mitt liv och skulle jag bara ha gjort lite andra val så kunde jag lätt kunna sitta av ett flerårigt straff.

Det får en att fundera över, det låter jävligt löjligt och pretentiöst, men dom små sakerna i livet som man ska vara glad för och verkligen ha i tankarna varje dag. Lägga märke till dom små detaljerna.

Efter sjukhuset och hela den biten är jag bestämd över att ta det lugnare nu och jag har absolut ingen lust att sitta och ruttna bort i fängelse eller i en kvart med nålen i armen.
Båda vägarna är lika jävla dana. Samma sak.

Jag funderar, hur ska man kunna vända det här till något positivt så man inte krossas av allt när man väl vänder på sitt liv till det motsatta.
//MM

Entry 72: Dag 2 utan Venlafaxin

Godkväll
Ja idag var dag 2 utan venlafaxin och det är fortfarande stabilt.
Jag tyckte att jag kände att pulsen vart lite oregelbunden inatt, vilket jag isåfall avskriver som symptom då Venlafaxin påverkar noradrenalinet bland annat och det har inverkan på hjärtfrekvens/puls och tar man då bort det verksamma ämnet så är det rätt logiskt att pulsen går ner en aning.

Idag känns det dock inte av något.
Ingen ökad ångest vad jag kan märka, jag äter ju Sobril så det har kanske lite med det att göra också.
Jag börjar känna lite, lite gran att den här "dimman" lättar, man är inte lika nollad, eller jag är fortfarande rätt neutral till allt men det börjar lätta lite gran vilket är väldigt positivt!

Så är det med det, det finns inte så mycket mer att säga om det.
Imorgon är det fredag och jag tar hem Metadon och Sobrildoser över helgen i vanlig ordning, jag hoppas att dom har fått in blodproverna så jag får en höjning på Metadonet! Det skulle vara härligt.
Vi får se.

//MM

http://www.youtube.com/watch?v=KHdoBiKCjw4

Entry 71: Dag 1 utan Venlafaxin

Så idag (igår) var första dagen utan min Venlafaxin. Och som jag redan misstänkte så känner jag ingen skillnad ännu, som jag skrev igår så kommer det ta ett par 2 dagar innan depåerna i kroppen börjar tömmas under den "konstanta nivån" och då börja visa symptom.

Så dag 1 - ingen skillnad alls.

Idag har jag varit lite piggare, kanske för att jag fick lite mera sömn. Jag behöver verkligen mer sömn. Bara det att jag skriver om min sömn är ett tecken på att jag behöver mera sömn.

Jag har ju inte tagit några av mina Lergigan på ett par veckor nu! Jag kommer inte exakt ihåg hur många veckor det var sedan sist, jag kan kolla upp det för jag skrev ett inlägg om det men jag orkar inte, det spelar inte så stor roll - det var iallafall ett bra tag sedan, en månad kanske.

Jag har en nästan full 100-burk, har väll tagit 10st totalt kanske så jag har ju om jag skulle känna att jag ville ta dom igen. Meningen var ju den att jag pratade med en som gav mig rådet att avstå från Lergiganen så skulle Metadonet fungera bättre.

Nu minns jag ju givetvis inte hur det känns MED Lergigan så jag kan varken säga bu eller bä hehe men vi får se jag lär väll ta ett par någon dag och märka skillnaden.
Det jag ville komma till, jag undrar hur Theralen står sig med Metadonet. Jag har någonstans hört att man helst inte ska använda Theralen på en daglig basis.. jag kan inte minnas argumenten varför.
Så om någon vet något om Theralen i relation med Metadon eller Theralen rent allmänt får gärna skriva eller skicka email.

Jag tar ju 2ml Theralen varje kväll för att sova och har så gjort i... drygt 2år kanske.

Ha en bra Tisdag,
//MM

(Min ask med Venlafaxine)

Entry 70: Prologue

Idag är det Tisdag den 9:e Augusti, igår den 8:e var sista dagen jag tog min dos av Efexor(Venlafaxin) som låg på 75mg.

Idag kommer jag inte att ta någon dos. Det här är det sista steget i en serie nedtrappningar som började vid 300mg och trappades snabbt ner till 75mg vilket jag nu legat på runt 3 veckor.

Det stod mellan att trappa ytterligare en gång, alltså halvera till 37,5mg och sedan klippa helt eller att hoppa direkt från 75mg till 0.
Min beroendeläkare som sköter mitt metadon och sobrilrecept, han sköter egentligen all sådan medicin som Lergigan, Theralen, metadon, sobril,
han tyckte att jag kunde hoppa direkt ifrån 75mg så jag följer hans råd.

Jag känner mig relativt säker och stabil så det ska inte vara några problem. Jag kommer föra journal som vanligt varje dag och rapportera vad som händer.
Jag kan nog förvänta mig viss ångestpådrag men jag är förberedd.

Det kommer nog inte märkas av imorgon, det tar nog 1 dag eller 2 innan nivån av Venlafaxin sjunkit såpass mycket att det är kännbart då Venlafaxin stannar kvar relativt länge i kroppen och jag har gått på den i ett par år så det har ju byggts upp depåer.

Men fyfan det ska bli så jävla skönt att bli av med den här jävla medicinen!
Eller jag har inget emot Efexor/Venlafaxin, den gjorde sitt jobb, den behandlade min depression riktigt bra. Men man betalar ett pris och det är att man blir nollad.
Sinnena och humöret är på 0 ständigt.

Så, vi får se, hur det går.
peace
//MM

Entry 69: Nedåttjack..

Det här är en kontrast till mitt osammanhängande svammel i morse.
Imorse var jag pigg som en lärka, nu är jag trött.

OBS jag tog inget amfetamin imorse om du trodde det. Bilden är gammal, jag sitter inte med något dos framför mig. Inte ens några verktyg. För vad skulle jag med verktyg till, legitim orsak? Jag har ingen diabetes eller annan sjukdom som kräver injektioner.

Jag tycker väldigt starkt att verktyg (nål och pump) ska säljas fritt på apoteket i Sverige! OK, ha en åldersgräns på 18 eller 20 så inte småbarn springer in och köper verktyg på fyllan.
Alternativt sprututbyte i varje större stad, det ska vara lättillgängligt för missbrukare men inte tillgängligt för "9-5 människan".

För som läget är nu så återanvänder man sina verktyg flertalet gånger, i endel fall är nålarna såpass trubbiga så man måste trycka på rejält för att det ska penetrera huden..
Och för att inte tala om att dela verktyg.. det är oerhört vanligt idag iallafall den stad jag bor i. Och det är förjävligt att det inte finns alternativ att köpa nya verktyg och kassera in sina gamla använda istället för att överlåta dom till nästa missbrukare..

Stark kontrast, jag är trött som fan. Sov väll runt 6h men det är för lite
Gick upp cirka 1215, kollade min mail, drog på mig paltorna och tröck ner en macka med ägg och gurka, jagade ner den och "morgon medicinerna" med ett glas med apelsinjuice.
Sedan for jag iväg till metadonkliniken ivanlig anda, drack min dos, fick mina sobril och nu sitter jag hemma. Jag ska lägga mig i soffan och se om kan få lite vila.
Jag skriver tom detta entry  med enbart ett öga öppet.

När jag blir riktigt trött eller sliten så börjar ena ögat hänga (sk lazy eye) och blir jag oerhört ttrött eller sliten så börjar ögonen leva sitt egna liv.

Ha det fint alla!
//MM

Entry 68: Uppåttjack

AMFETAMIN

Jag har aldrig varit ett genomodlat speedfreak, tjackis eller amfetaminpundare eller vad fan man vill kalla det.
Förstå mig rätt, jag har aldrig tacka nej till en panna amfetamin, jag har alltid sätt meningen i en amfetaminlösning eller meningen med en amfetaminlösning.

Jag och ett par nära vänner började laborera med tjack när vi var 16-17, det var innan heroinet och vi hade jävligt roligt, så roligt man kan ha som tonåring utan gränser.
Men det tog några år innan jag förstod att - för att kunna njuta av amfetamin/klara av att gå på amfetamin så krävs det lite mer arbete än bara dra upp en näsa amfetamin eller slå i sig en panna tjack.

Det krävs att man tar hand om sig, äter, dricker osv. sådant som ofta är det sista man bryr sig om när man är upp i varv påtänd som en jävel.
Tar man inte hand om sig så går dom flesta dödliga i väggen efter 3-4 dygn. Man måste äta och hydrera sig för att kunna gå på amfetamin. Det är något man lär sig efterhand, det är inget som man lär sig när man köper sina första gubbar tjack.

Klockan är halv 6 på morgonen och jag kom på mig själv med att vara jävligt sugen på en panna dos. Jag blir det ibland, det kommer när jag minst anar det.
Det är rushen, när man trycker verktyget i botten och känner smaken i gommen och blodet börja pumpa och nackhåret ställer sig..

//MM

Entry 67: State of panic

Jag vet inte om ni som läser det här, om någon av er har upplevt delerium tremens, eller kanske vart hos någon som har råkat ut för det.
Det är tämligen vanligt bland grava alkoholister som efter år av hårt krökande inte kan få tag i sin sprit plötsligt.

Det kan även drabba bensodiazepinberoende människor, jag antar att det även kan drabba människor som druckit stora mängder GHB under lång tid som plötsligt inte kan få tag på mer.
Jag tror alla droger som påverkar GABA området i hjärnan har delerium tremens som abstinenssymptom.

Det är ett hemskt tillstånd, det är allt jag kan säga. Det är hemskt.
Jag fick det när jag låg inlagd på sjukhus förra året 2010, i mitt fall var det pga bensodiazepiner och GHB. Jag hade innan jag hamnade på sjukan dagligen använt allt från 4-12mg Iktorivil + 2-4mg Xanor & okända doser GHB dagligen. Riktigt mycket GHB var det.
Jag hade nämligen fått in en leverans med potent GBL från Tyskland som jag kokat till GHB även om jag även drack rent GBL till och från också så har jag alltid gillat bra kokat GHB istället för ren GBL.

Iallafall så fick jag på sjukan ett par Sobril 10'or om dagen, det var inte alls mycket kanske 2-3st.
Innan det hade jag legat i medicinsk koma i någon vecka så jag hade inte blivit abstinent innan för jag tror jag fick större doser då.
Men när dom sänkte mig till 2-3st Sobril 10mg per dag började allting...

Det började som insomnia, jag kunde inte sova. Jag började få spasmer eller ryck i kroppen till och från och ögonen hade svårt att fokusera dom fladdrade bara runt.
Min mor var den första som såg att något var väldigt tokigt.

Sedan började jag ha vakendrömmar och det var bara mardrömmar hela tiden, i nästa fas började jag få synhallucinationer och det var här allt spårade ut.

Jag såg människor klättra in genom mitt fönster i mitt rum på sjukhuset, dom riggade en kamera i ena hörnet och dom stod vid fötterna vid sängen och bara kollade på mig och jag bara visste att dom ville mig illa.

Jag trodde att jag var någon Indiana Jones, jag tappade helt tidsuppfattningen och vem jag var och vart jag var så jag slet av mig alla droppslangar och låste in mig på badrummet och det var där personalen fann mig flertalet gånger med blod droppande från armarna där jag hade dragit ur nålarna.

Det här pågick i ett par dagar och min familj jobbade stenhårt för att få mig hjälp.
Psyk-avdelningen visste inte vad dom skulle göra, dom visste inte vad som var fel med mig, ingen visste ju det!

Så kom en dag överläkaren från beroendevården, han såg direkt att jag hade delerium tremens och skrev ut 140mg Sobril till skillnad från dom 20-30mg jag hade innan.
Och det vart som dag och natt. Jag vaknade efter en god natts sömn upp som en ny människa, alla hallucinationer var väck, ingen mer paranoia. Det var en upplevelse jag aldrig glömmer.
Det är oerhört svårt att förmedla med ord hur det känns och hur det är, det är något man måste gå igenom för att förstå till 100%.

Ta hand om er!
//MM

Entry 66: Dom kallar oss

Godmorgon

Jo jag träffade min övervakare idag, eller igår blir det då det faktiskt är lördag nu om man ska vara petig.
Jo jag träffade den här människan, det är inget fel på henne hon verkar vara en bra person. Jobbat med missbruksvård bland annat och  det första hon sa till mig var att jag skulle
använda henne som en resurs från första början.
Det var inget prat om missbruk med en baktanke vilket är skönt, man tröttnar lite till slut.

Jag har absolut inga problem att prata om mitt missbruk idag och jag kan vara relativt ärlig också utan att ha den där tanken som ligger och moler i bakhuvudet -"bränn nu inga broar".

Det där kalkylerande manipulativa tänket.

Jag finner bara situationen så onödig, hon har bättre saker hon kan göra och jag, ja mig spelar det inte så stor roll, jag kan spendera en timme på att prata om ditt och datt.
Men jag har inget kall om olika förpliktelser i dagen, jag tar den lite som den kommer.

Vad jag menar är att den här övervakningen och programet dom erbjuder är en sådan onödig process, jag står stadigt med hjälp utav mitt metadonprogram och jag har inga planer på att spendera mina dagar på någon allvarlig brottslighet.

Det som fick mig i den här situationen med övervakning med särskild behandling var ett stort misstag från min sida. Jag kan inte gå in på detaljer för jag vill vara lite anonym ivartfall.
Men jag kan säga som så att det var ett stort misstag och läser man det på papper så ser det kanske inte så "litet och onödigt ut" men vet man hela bilden så ser det annorlunda ut.
Och dom yrkade på fängelsedom.. hahe ja du kära vän.

Jag gick då på Suboxoneprogram men bytte i den vevan till Metadon.
Men men, det finns inte mycket till val utan det är bara att gå på träffarna, hålla sig i skinnet och försöka se lite glad ut och göra så i ett par 12 månader.

Jag väntar också på svar från försäkringskassan.. och vi vet alla som haft med den myndigheten att göra hur snabbt dom jobbar.

Ha en fin helg.
//MM

Entry 65: Signal

Hej Hej
Det var ett par dagar sedan, nej då allt är som vanligt, inget har hänt som skulle ha hindrat mig från att updatera den här sidan. Det ända jag kan säga är väll att jag har varit för upptagen.
Upptagen med livet.

Jag har funderat endel kring vissa individer och döden både som ett fenomen och döden som ett säkert avslut så att säga.
Jag har haft ett par människor nära mig ta livet av sig, båda två var "inlåsta" av samhället, den ena i häktescell och den andra på instutition.
Varför jag tar upp var dom befann sig är för att jag vill förmedla lite så ni kan tänka er var deras tankar befann sig vid tillfällena.

Båda två var även missbrukare, den ena var heroinist och den andre lite blandat, patologiskt missbruk.
Dom var båda inte främmande med inlåsning, dom hade varit inlåsta i fängelse, instutition och allt sådant flera gånger tidigare.
Vad som fick det att brista till slut kan man bara spekulera om.
Jag som missbrukare kan relatera till dessa människor. Jag får anta att det var en blandning av skam, depression och hopplöshet.

Kan du varken se vägen eller höra klockan ringa så tar det inte lång tid innan du slår i väggen när du famlar i mörkret.

Jag tror att dom två är på ett bättre ställe idag där dom kan vara vad dom drömde om och vad dom ville men inte kunde.
Att fundera på saker som dessa får en att granska sitt eget liv och jag hoppas alla andra som också har erfarenheter som dessa kan ta till sig vad som gick fel för andra och bygga vidare på erfarenheten i sina egna liv. Man måste våga se saker för vad dom är och inte försöka gräva ner huvudet i sanden och hoppas att världen finns kvar imorgon.

Jag är inte främmande till döden, jag låg som jag har skrivit inför döden i förra året när jag skjutsades in till sjukhus. Jag överlevde, vilket jag är oerhört tacksam över och jag har vänt det till något positivt och tagit tag i mitt missbruk och det verkar fungera den här gången.
Alla borde ta sig tid att granska sina egna liv och inte blunda för det otäcka utan fixa det som inte fungerar och försöka bli en mer harmonisk människa.

Nu vart det sentimentalt men det är så versen går ibland.
Ha det bra.
//MM