Tänkte ta upp upp det här ämnet och skriva lite fritt kring det. Kanske pratar jag enbart i nattmössan, isåfall är det OK ändå då jag går lyckligt ovetandes.
Så vad kännetecknar en riktig vän..
Dom flesta skulle nog ta upp egenskaper som snäll, omtänksam, ställer upp för en annan. Det är bara några få kvalitér som jag tror gemene man vill se hos en riktig vän.
Sedan finns det egenskaper som man mindre gärna ser hos sin riktiga vän som till exempel, snål, girig, självcentrerad, självgod.
Men finns det verkligen människor som passar in i den mallen, finns det några individer som är stöpta ur denna perfekta form?
Jag tror inte det, det finns alltid två sidor av myntet, det är så våran värld fungerar.
För min egen del så ser jag gärna riktiga vänner som människor man kan se upp till och som ger dig någon form av personlig tillväxt när man umgås. Man bekräftar varandra på både gott och ont.
Jag har haft många "vänner", speciellt i "missbrukarvärlden" (jag hatar det ordet) och dessa personer besitter ofta BRA egenskaper (alla besitter något gott - myntet har två sidor ni vet) men där finns INTE SÅ BRA egenskaper som allt som oftast tar överhand.
Och detta är ofta en försvarsmekanism som det livet har tvingat fram.
Det jag vill komma fram till är att för min del så ser jag gärna att mina riktiga vänner och jag bekräftar varandras goda sidor(utan att vara bekräftelsesökande) och vi lär oss ständigt nya saker om oss själva i deras sällskap.
- Personlig utveckling
Jag heter metadonmannen och vi hörs snart igen.
Ja, någon perfekt kompis finns nog aldrig. Däremot brukar jag definera en riktig vän som en som stannar när alla andra sviker, som kan lyssna på ens alla miljoner tankar och funderingar samtidigt som den även kan säga åt att nu orkar jag inte höra på samma problem för femhundraelfte gången. Och om man har en riktig kompis så kommer det nog lite av sig själv att man upptäcker nya sidor hos sig och utvecklas då man inte behöver vara rädd för att bli dömd.
SvaraRadera