Jag får väll säga att den fundamentaliska biten med den här bloggen är missbruk. Ingen har väll undgått det faktum att jag skriver här främst ur en missbrukares perspektiv då det är det enda perspektiv jag har och kan förmedla.
Det man brukar prata mycket om både när det kommer till psykolog/terapeutkontakt eller missbruksvården är just - Varför - Varför började jag med droger eller vad fick mig in på det spår som ledde till droger.
Dom aldra flesta svarar nog nyfikenhet, ett driv att vilja utforska det lite dolda. Att det var och är förbjuden frukt gjorde det hela bara mer spännande och spädde på den här romantiken kring droger.
Det jag tycker är mer intressant är - Var gick det fel - eller - Var gick det överstyr ?
Man börjar utforska droger för man är nyfiken, man kommer underfund med att det är ett alternativ till alkohol.
Sedan någonstans där på vägen så fastner endel människor. Varför?
Är det, det faktum att man sådde fröt i "nyfikenshets stadiet" som sedan började gro utom krontroll ?
Varför blir då inte alla narkomaner för majoriteten hamnar inte på parkbänken eller psyket utan dom lyckas hålla distans och låta det vara en nyfikenhetsgrej och sedan tog avstånd.
Man kan spekulera.
Jag har ibland funderat på om det kan ha med psykisk ohälsa att göra. Men att alla som blir narkomaner har problem med psykisk ohälsa från början har jag svårt att tro. Sedan kanske omgivningens reaktioner kan spela roll tror jag.
SvaraRaderaJo precis det blir en fråga om vad som kom först, missbruket eller den psykiska ohälsan.
SvaraRaderaEller tvärtom om man mådde psykiskt dåligt och därför började använda droger för att självmedicinera.
Tillslut blir man såpass intvinad i den livstilen så man har extremt svårt att bryta sig loss och i många fall vågar man inte.
Det blir liksom som att på en handvändning säga farväll till skyddsnätet och ens livskamrat och förväntas må bra av att ha blivit av med beroendet.